Leopardsköldpadda
(Stigmochelys pardalis)  

                                             Foto och copywright till denna fina bild är Alexander Wahlberg.

Leopardsköldpaddor (Stigmochelys pardalis) är vida spridda över de torra och savannregionerna i östra och södra Afrika, från Sydsudan och Somalia, över Östafrika, till Sydafrika och Namibia. Leopardsköldpaddan är den fjärde största arten av landsköldpaddor i världen, och den näst största landsköldpaddan i Afrika. 

Skalet är ofta högt och kupolformat med branta, nästan lodräta sidor. Yngre djur har markerade svarta fläckar, fläckar eller till och med streck och ränder på gul bakgrund. Hos vuxna vuxna tenderar teckningarna att blekna till mer brun eller grå färg. 
En vuxen sköldapdda väger i snitt 7-15 kilo men det finns exemplar som nått upp till 40 kilo. Honorna blir större än hanarna. Man brukar kunna se könet när de är ca 6 år gamla.
Den omfattas av Cites B och ska därmed ha ursprungsintyg.

Arten kan vara svår att hålla i Sverige eftersom den inte går i dvala och därför behöver ha en stor inomhuslåda vintertid. Sommartid bör man ha växthus eller liknande med extra värme då de är känsliga för kyla.
Till små ungar bör man ha en fuktlåda som håller runt 80% luftfuktighet. (Går ha mossa i en plastlåda man ställer upp o ner med en ingång eller så kan man använda en fogger). Detta är för att unga djur i det vilda ofta gräver ner sig i fuktig jord under dagarna för att skydda sig från den starka solen och kringstrykande rovdjur. Anledningen till att de får pyramider i fångenskap beror bla på för hög temperatur och torr luft under värmelamporna. (Sen finns fler faktorer som påverkar pyramidering hos landsköldpaddor som ex fel miljö, fel kost, fel lampor och fel uv-ljus. Så ofta är det fler orsaker som kan orsaka pyramidering). Då leopardsköldpaddor ofta blir "höga" i skalet så bör man ha koll så ev värmelampor inte ger brännskador högst upp på skalet. Man får mäta temperaturen på skalet med en IR temp och korrigera så lamporna hänger på rätt höjd.