Egyptisk landsköldpadda
Jag har ett gäng egyptiska landsköldpaddor, både vuxna, semiadulta och juveniler + ibland ungar. Jag har mina egyptiska inomhus större delen av året eftersom då kan jag styra miljön bättre. Från början när jag skaffade min äldre grupp så fixade jag en fin utehage i växthuset med tillhörande uteplats. Det är bara det att egyptiska har sin sommarvila när vi har högsommar och då behöver man ordna högre temperatur för dem.De är också inaktiva under den perioden, så den blev bara använd i knappt ett år. De bor nu i terrarium eftersom man då lättare kan skapa den miljö de behöver med värme och luftfuktighet samt de behöver inte flyttas ut och in.
Man behöver ha en hög luftfuktighet samtidigt som underlaget ska vara relativt torrt. Med en fogger så får man till en bra luftfuktighet och det går att koppla den på en hygrostat om man vill.
Allmänt om egyptisk landsköldpadda
Den egyptiska landsköldpaddan (Testudo kleinmanni) tillhör en av världens minsta landsköldpaddor. De går att hitta längst kusten från Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten och till delarna i Israel vid Sinai. De lever vid kustområden där de har öken på ena sidan och Medelhavet på den andra. Luftfuktigheten är där mycket högre än i inlandet. Exempelvis så ligger luftfuktigheten vid kusten i Libyen på 60–70% i snitt per år medan det i inlandet ligger på cirka 30%. Deras naturliga habitat består av karga stäpplandskap och sandig, stenig ökenmiljö. Man hittar den egyptiska sköldpaddan inom 80–100 km från havet.
Hanar kommer upp i ca 160-200 gram och en vuxen hona runt 250-350 gram.
Tyvärr är de egyptiska landsköldpaddorna nästan helt utrotade på många platser och länder där de annars funnits och levt i naturen. Detta beror främst på illegal handel och smuggling av djuren men även att deras habitat ändras och försvinner pga byggen av hotell och odlingar.
Den egyptiska landsköldpaddan är CITES-klassad vilket innebär att för att sälja dem så ska ett CITES-intyg följa med djuret där bland annat ursprung framgår. (CITES står för Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora och kallas även ibland för Washingtonkonventionen).
Arten är tyvärr starkt utrotningshotad, mycket på grund av den illegala handeln som sker. I vissa platser och länder där den tidigare funnits har den helt försvunnit. Detta är dessutom en art som är känslig för stress och de förvaras ofta längre perioder i dålig miljö ihop med flertal andra sköldpaddor. Det medför att de flesta vildfångade djur som sedan säljs på olika djurmarknader är i väldigt dåligt skick. Många av dem är, eller blir sjuka och tyvärr så dör många av sköldpaddorna.
Lyckligtvis görs en del naturvårdsarbete kring arten, bland annat i Egypten och Libyen där man försöker återintroducera dem tillbaka till naturen. På senare år har flera uppfödare i olika länder lyckats föröka dem och får regelbundet ungar i fångenskap vilket minskar efterfrågan på viltfångade djur.
Den egyptiska landsköldpaddan ingår även i flera avelsprojekt där man via djurparker även där får fram ungar.
I Sverige så är Eskilstuna zoo med i ett europeiskt samarbete (EEP) där man har ett bevarande-avelsprogram.
Här har man tagit en smugglare som var på väg att ta in 187 st egyptiska sköldpaddor i en resväska itillThailand.
Man förstår verkligen att djuren inte alls mår bra efter en sån resa och bli hanterad på detta vidriga sätt. Ofta har de innan de smugglas ut ur länderna de tagits ifrån också förvarats under hemska förhållanden.
(Photo: Department of National Parks, Wildlife and Plant Conservation)
Utseende och beteende
Den egyptiska landsköldpaddans skal är ljusbeige till sandfärgat med något mörkare partier runt plåtarna på plastron vilket gör att den är välkamouflerad när den ligger i sand eller vid någon buske. Små ungar har ett tydligt kamouflage mönster på skalet när de kläcks, något som bleknar med åldern.
Den egyptiska sköldpaddan har också som ett gångjärn mellan abdominalplåtarna och de 4 bakre plåtarna på bukplastron för att kunna dra ihop sig helt och skydda sig mot eventuella rovdjur. På de större abdominalplåtarna finns två mörkbruna trianglar. Dessa kan komma att försvinna med ålder eller på grund av slitage. Det finns även individer som saknar dessa fläckar helt. Övrig bukplastron är ljusbeige till halmfärgad. Huden är ljust beige och kan ibland ha en rosa ton på halsen. En mörkare fläck kan förekomma ovanpå huvudet.
Sköldpaddans ögonen är svarta. De har vanligtvis 4–5 tår på frambenen och 4 på bakbenen.
De saknar sporrar och har ej heller någon hornnagel på svansen.
De är som mest aktiva under skymning och tidigt morgon innan temperaturen blivit för hög. Senare på dagen när det är som varmast ligger gömda.
Terrarium
Trots att den egyptiska landsköldpaddan ska ha lite ökeninspirerat terrarium ska luftfuktigheten hos dem vara relativt hög. De vill dock inte ha fuktigt underlag så därför har många dem i stängda terrarier där fukten i luften ändå kan behållas. Om man har en öppen låda, så är ett alternativ att man använder s.k. "foggers" på en hygrostat för att upprätthålla önskad luftfuktighet.
Underlaget i terrariet kan vara en blandning av sandlådesand och någon form av lera. Leran hjälper till så att fukten behålls bättre. Många uppfödare i Tyskland och Holland blandar sand och lera 5:1 delar.
I andra länder använder uppfödare hellre underlag som kalksten eller krossade snäckskal. Vad som är bästa underlagen att använda brukar vara hett debatterat i olika forum och det finns mängder med åsikter om de olika underlagens för- och nackdelar. Jag personligen har blandat sandlådesand med "Excavator clay" samt med odlings-lera och på vissa ställen där det finns mer växter har jag även blandat ner lite jord i underlaget. Excavator clay blandas med vatten och stelnar sedan när det torkar. Efter någon dag så får det en ganska så hård yta. Man kan med fördel ha detta vid matplatsen så dras inte sand med i maten lika lätt. Jag har det även ovanpå terracottakrukorna i hörnen så att de tål att gå ovanpå utan att eventuell sand rasar ner.
Tunnare skifferplattor kan användas för att lägga färsk mat på. Skifferplattor är dessutom lätta att göra rena genom att man tar ut dem ur terrariet och diskar dem ibland med exempelvis Virkon. Växter som tål klimatet kan planteras in, så som olika sorters gräs (t.ex. blåsvingelgräs, carex, opuntia, ampellilja), luftväxter (t.ex. tillandsia) och fetbladsväxter. Ser man att de äter av växterna ohejdat så kan växterna planteras ner i terracottakrukor som man sätter ner till hälften i underlaget så når sköldpaddorna inte dem så lätt.
Ett vattenfat med färskt vatten bör alltid finnas tillgängligt. Det är dock inte ovanligt att egyptiska landsköldpaddor ogillar att stå i vattnet och dricka utan många föredrar hellre att dricka från dagg och mindre pölar av vatten. Man kan därför ha mindre vattenkällor som i ett snäckskal eller ett väldigt litet fat. Det finns även terracottafat att köpa på marknaden som ska efterlikna små vattenpölar.
Terracottakrukor kan även användas som gömställen. Man kan också ha hö eller liknande i ett hörn som sköldpaddorna kan gömma sig under.
I naturen gräver de gärna ner sig invid en växts rötter där substratet är något svalare på grund av den fukt som rötterna på en växt erbjuder.
Mina gillar att burra ner sig någon centimeter i underlaget med endast framdelen nergrävd och bakdelen sticker upp ur marken. De gillar även de stora terracottahalvor jag lagt i hörnen på terrariet.
Hos ungdjur kan man använda sig av lite spaghnummossa som ibland fuktas lite lätt. Ungens terrarium är annars likt de vuxnas. Plantera rikligt med ätbara växter kan även det vara en god idé. Jag använder en mindre plasttråg som jag har sand och jord i och som är nergrävt i mitten av terrariet. I tråget planterar jag olika ätbara växter och sår regelbunder fröer av t.ex. svartkämpe, klöver, gräs m.m.
Jag har byggt mina 3 terrarium själv med plywood som jag sen målat med färg anpassad för våtrum. Taket på dessa är i delar så jag kunnat hänga lamporna som jag vill samt att ev överskottsvärme går uppåt. Glas skivorna framtill är kökshyllor från IKEA och de går i skenor jag beställt från lokala glasmästaren. I botten på dem har jag även lagt dammduk.
Min gamla grupp går i ett terrarium, sen har jag yngre vuxna och ungar i ett 2 våningsterrarium där ungarna bor längst ner.
När ungarna är nyligen kläckta har jag ett mindre "babyterrarium" i glas där jag anpassat till de små samt det är enklare att hålla lite högre luftfuktighet och jag lättare kan se så de börjar äta osv. De går i denna någon månad innan de sen flyttas till det större terrariet.
Ljus och värme
För deras hälsa, aptit, fortplantningen och allmänna välmående är ljus väldigt viktigt
Eftersom den egyptiska landsköldpaddan kommer från ljusintensiva områden behöver de ett väldigt bra dagsljus (UV-A) som t.ex. T5 Lightwave eller liknande som har 6500 K som är den färg som liknar solens.
Landsköldpaddor kan inte reglera värmen själva utan är beroende av sin omgivande temperatur. Man måste därför se till att de kan sola och värma sig under värmelampor. För sol och värme, samt även UV-A och UV-B är HID (High-Intensity Discharge) lampor det bästa alternativet på marknaden just nu. HID lamporna drivs av en ballast.
Det bör vara en temperatur på ca 35–40 grader under sollampan, men i övriga terrariet/lådan kan man ha normal rumstemperatur. Nattetid då alla lampor är avstängda blir det svalare i terrariet vilket är helt naturligt för dygnsrytmen.
Jag själv använder dubbla Lightwave för dagsljus + ett med ett UV-B rör från Solar Raptor. De har dessutom 2 stycken HID lampor i sitt terrarium. Jag kan själv bestämma hur stor del av terrarie-locket jag vill ska sitta på beroende på den luftfuktighet och temperatur jag vill åstadkomma.
Jag brukar använda såna sändare man kan kolla temp och luftfuktighet till en app i mobilen.
Det kan vara idé att försöka efterlikna deras naturliga årsrytm på detta sätt, så att det exempelvis är varmare under sommarmånaderna när de har sin sommarvila.
OBS! Värmestenar och värmemattor bör aldrig användas utan all värme ska komma ovanifrån, precis som det gör i naturen. Man bör ej heller ha stenplattor precis under värmelamporna.
Årsrytm
I naturen har de regnperioder och torrperioder och temperaturer som skiftar med månaderna och årstiden.
Vintertid kan det vara ner mot så lite som 8–14 grader på nätterna och på sommaren kan det vara upp mot 30 grader. Mitt på sommaren när det är som varmast så går den egyptiska landsköldpaddan ofta i s.k. "aestivation" (sommarvila). Det innebär att de gräver ner sig eller lägger sig i någon håla där de ligger och sommardvalar. De kan dock komma fram ibland när det är svalare för att äta.
För att åstadkomma samma årsrytm i fångenskap (Vilket ofta krävs om man vill avla på dem) får man justera tiden lamporna är tända, temperaturen i terrariet och förmodligen även temperaturen i själva rummet terrariet står i. Man får även justera när det regnar och när det är torrperiod samt vilken kost de äter, färsk eller torkad.
Angående bad så brukar jag ex inte tvångsbada mina grekiska landsköldpaddor regelbundet (förutom när de är nykläckta och direkt efter dvalan) men när jag gör hälsokoll hos mina egyptiska brukar jag bada dem samtidigt.
Det är ju ingen som skulle bada dem i naturen men i fångenskap kan de påverkas av uv- lamporna. Eftersom egyptiska är en art som kan återanvända sin egen urin kan det leda till att urinen kan bli grusig, och leda till att de får urinstenar.
Eftersom jag inte hade erfarenhet av egyptiska när jag skaffade min första grupp för x antal år sen så gick jag efter de studier och de uppfödare som har haft denna art längre och är mer erfaren än mig.
Tyvärr infaller deras aktivitetsperiod och den tid de helst ska ha mest färsk föda mitt i vintern hos oss och då vi inte längre kan plocka någon mat ute. Jag personligen ger dock mer andel färsk kost än vad schemat visar.
Jag har sammanställt ett schema över årsrytmen för egyptiska landsköldpaddor i naturen från 2 böcker om Testudo kleinmanni där man kan följa hur årsrytmen ändras månad för månad i deras naturliga livsmiljö. (Testudo kleinmanniav Franziska Biedenweg och Ricarda Schramm samt Testudo kleinmanni av Christine Dworschak.)
Föda
Den egyptiska landsköldpaddan är en strikt herbivor och äter en stor del torkad kost i naturen eftersom tillgången på färsk föda är begränsad till några få månader per år.
I fångenskap om man ska följa årsrytmen bör kosten utgöras till stor del av färsk föda så som vilda växter.
Månader när man simulerar torrperioden så ska kosten utgöras mestadels av torkade vilda växter och blommor.
Om man inte vill följa den årsrytm de har i naturen kan man ge torkad kost vissa dagar och färsk kost andra dagar. Växter som är lämpliga att ge både torkade och färska är t.ex. maskros, plister, groblad, svartkämpar, cikoria, nässlor, fibblor m.fl.
Vintertid kan man komplettera och ge från krukväxter som t.ex. opuntia, novemberkaktus, fetbladsväxter, sköldpaddstuva, linspilea, sainta paulia, skvallerreva, palettblad, hibiskus, lyktmalva och klockmalva.
(Köpta växter bör stå i karantän i minst 6 månader, helst längre innan man ger av dem då de kan ha blivit behandlade med pesticider eller glansmedel.)
Man kan också ge av köpt sallat som t.ex. romansallat, machesallat, lollor osso, frisesallat och andra grövre sallatssorter.
Saker man kan odla själv vintertid och ge som mat är t.ex. vetegräs, svartkämpar, strandkämpar, klövermix, cikoria, maskros, groblad m.fl.
Man kan med fördel samla fröer på sommaren och så dem på vintern. Annars finns det fröer att köpa till lämpliga växter man kan odla inomhus under en bra belysning. I jorden där fröerna odlas blandar jag ofta ner lite foderkalk eller när jag vattnar krukväxter som ges som foder kan jag ibland blanda ner lite foderkalk i vattnet. På så sätt kommer växterna som odlas innehålla extra kalcium.
Jag har fördel att jag kan plocka det mesta i trädgården och jag försöker plocka så många olika vilda växter jag kan så de får en bra variation.
Sepiaskal bör finnas tillgänglig i sköldpaddornas terrarium. Antingen gnager de på hela sepiaskal eller så krossar jag mindre bitar och lägger på matplatsen. Calcidust eller liknande kalkpulver har mina sköldpaddor alltid fri tillgång till på ett fat i deras terrarium. Små ungar, växande djur och honorna använder dessa gärna medan hanarna inte gör det.
Kosttillskott jag annars använder är CalcioReptin och Nutrobal.
Avel
Inför parning (som ofta sker på vintern) går hanen runt honan och nosar på henne. Han kan även "skalla" hennes skal och bita henne i frambenen så hon ska stå stilla så hanen kan bestiga henne och para sig. Hanen utstöter ett "kuttrande" ljus vid parningen medan honan är tyst och står stilla. Honor kan också utstöta detta "kuttrande" ljud vid dominans av andra honor.
När det är dags för äggläggning så är honan ofta rastlös innan och kan ibland sluta äta. De letar en bra plats att gräva på och kan ses nosa på marken och även ibland gräva lite med frambenen för att se hur underlaget är.
Honorna gräver gärna ner sina ägg i skydd av en växt, ingången på ett gömställe eller liknande och gräver sällan på öppen yta. Det gäller därför att man har grävbart substrat vid lämpliga ställen. Honorna gräver med sina bakben en cirka 3–6 cm flaskformad grop där de sedan lägger sina ägg. Det brukar vara 1–3 ägg åt gången men ibland kan de lägga så många som 4 stycken (lite beroende på hur stor och hur gammal honan är.)
Efter honorna har lagt första äggen för året kommer det sen ofta äggläggning varje månad i flera månader framåt. Mina honor lägger 2-3 ägg första gången och sen lägger de 1-2 ägg varje månad och kan göra det i 4-6 månader framåt innan det är dax för sommarvilan.
Man har sett att honor som endast väger 180 gram kan lägga fertila ägg men det är bra om man väntar tills honorna väger 250 gram innan man låter dem para sig. Detta för att äggen som läggs ska vara lite större och ha en bättre chans att klara sig samt att honan ska orka med.
Äggen läggs enklast i en inkubator med en temperatur på 31–33 grader och en luftfuktighet på cirka 70%. Jag lägger mina i lätt fuktad vermiculit med halva ägget nere i substratet och halva ovanför. Andra uppfödare använder sand där det ligger delvis eller helt nergrävda i substratet. Att ha så man kan se äggen tycker jag är bra då man lättare kan ta bort ägg som ej är fertila eller som av andra orsaker börjat bli dåliga.
Äggen kläcks sedan efter omkring 70–120 dagar (Ibland kan ägget ta en diapaus och då förlängs incubationstiden flera veckor-månader) och ungen som kommer ur ägget väger ca 4–8 gram. När de kläcks har de som kamouflageförger som sen försvinner när det gått några månader. Sen blir de ofta ljusar med tiden med mörkare linjer runt skalplattorna.
Honan till vänster och hanen till höger på första bilden. På bild 2 och 3 läggs det ägg och på bild 4 är det en parning på gång.
Jag kan verkligen rekommendera boken om Testudo kleinmanni av Franziska Biedenweg och Ricarda Schramm.